Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

49


Sång 28.
Liksom förr i Pohja-sonens,
Uti Pohja-värdens ögon.
 Sade då den gråa höken:
»Ha, min vän och broder Ahti,
Minns du än den sista striden,
Minns du forna kämpalekar?»
 Sade Ahti Saarelainen,
Kaukomieli gav till gensvar:
»Hör mig hök, min lilla fågel!
60. Flyg du till ditt hem tillbaka
Och förtälj, då du har kommit
Fram till Pohjola, det mörka,
Hur en örn är svår att fånga,
Att med klorna sönderslita.»
 Ahti återkom till hemmet,
Till sin egen goda moder
Med en högst bedrövad uppsyn,
Djupt betryckt uti sitt sinne.
 Och sin moder här han möter,
70. Vandrande på boskapsvägen,
Gående vid gärdesgården;
Modern skyndar då att fråga:
»Du min egen yngste gosse,
Starkaste bland mina söner!
Varför är du så bedrövad,
Då från Pohjola du kommer?
Har man kränkt dig där vid kannan
Under Pohja-gästabudet?
Om vid kannan man dig hånat,
80. Skall du få en bättre stånka,

4 — Kalevala II.