Den här sidan har korrekturlästs
§ §
55
Sång 28.
Ty en yngling, mörk som sotet,
Skall då där sin spjutspets vässa,
För att alla vargar döda,
För att skogens björnar fälla.»
Nu den muntre Lemminkäinen
Yttrade ett ord och sade:
»Själv jag vet de vidrigaste,
Känner till de värsta ställen,
Där mig döden gripa kunde,
240. Där ett sorgligt slut jag funne;
Moder, du som gav mig livet,
Som din egen mjölk mig givit,
Säg, vart vill du jag skall flykta,
Säg, vad är ditt bud, din vilja?
Döden står mig ren vid munnen,
Och min olycksdag vid skägget;
Blott en dag mitt huvud kvarstår,
Knappast en så helt och hållet!»
Lemminkäinens gamla moder
250. Tog till orda själv och sade:
»Jag kan nämna dig ett ställe,
En den bästa plats i världen,
Där en brottsling kan sig dölja,
Där han kan en tillflykt finna;
Ty ett stycke land jag minnes,
Känner till ett litet ställe,
Icke betat, icke slaget,
Ej av männers klingor hemsökt.
Men då bör en ed du svära,
260. Ge ett dyrt och heligt löfte,
Skall då där sin spjutspets vässa,
För att alla vargar döda,
För att skogens björnar fälla.»
Nu den muntre Lemminkäinen
Yttrade ett ord och sade:
»Själv jag vet de vidrigaste,
Känner till de värsta ställen,
Där mig döden gripa kunde,
240. Där ett sorgligt slut jag funne;
Moder, du som gav mig livet,
Som din egen mjölk mig givit,
Säg, vart vill du jag skall flykta,
Säg, vad är ditt bud, din vilja?
Döden står mig ren vid munnen,
Och min olycksdag vid skägget;
Blott en dag mitt huvud kvarstår,
Knappast en så helt och hållet!»
Lemminkäinens gamla moder
250. Tog till orda själv och sade:
»Jag kan nämna dig ett ställe,
En den bästa plats i världen,
Där en brottsling kan sig dölja,
Där han kan en tillflykt finna;
Ty ett stycke land jag minnes,
Känner till ett litet ställe,
Icke betat, icke slaget,
Ej av männers klingor hemsökt.
Men då bör en ed du svära,
260. Ge ett dyrt och heligt löfte,
