Den här sidan har korrekturlästs
§ §
56
Sång 28.
Att du ej på sexti somrar
Ut i härnad dig begiver,
Icke ens av lust till silver,
Eller om du guld behöver.»
Sade muntre Lemminkäinen:
»Med en helig ed jag svär dig,
Att ej under första sommarn,
Icke ens uppå den andra,
Ut i stora strider draga,
270. Ut i krig, där klingor rassla;
Sår jag bär på mina skuldror,
Djupa hugg ännu i bröstet
Från förgångna glada dagar,
Tidigare kämpalekar
Uppå stridens vida valplats,
På de fält, där männer dödas.»
Lemminkäinens gamla moder
Yttrar då ett ord och säger:
»Tag din faders egen farkost,
280. Res med den att dig fördölja!
Över nio hav begiv dig,
Och det tionde till hälften,
Till en fjärdomfamnad holme,
Till en ö i öppna havet,
Där din fader förr sig dolde,
Dolde sig och fann en tillflykt
Under stridens långa somrar,
Under flere hårda krigsår;
Gott var honom där att vara,
290. Ljuvligt att sin tid förnöta;
Ut i härnad dig begiver,
Icke ens av lust till silver,
Eller om du guld behöver.»
Sade muntre Lemminkäinen:
»Med en helig ed jag svär dig,
Att ej under första sommarn,
Icke ens uppå den andra,
Ut i stora strider draga,
270. Ut i krig, där klingor rassla;
Sår jag bär på mina skuldror,
Djupa hugg ännu i bröstet
Från förgångna glada dagar,
Tidigare kämpalekar
Uppå stridens vida valplats,
På de fält, där männer dödas.»
Lemminkäinens gamla moder
Yttrar då ett ord och säger:
»Tag din faders egen farkost,
280. Res med den att dig fördölja!
Över nio hav begiv dig,
Och det tionde till hälften,
Till en fjärdomfamnad holme,
Till en ö i öppna havet,
Där din fader förr sig dolde,
Dolde sig och fann en tillflykt
Under stridens långa somrar,
Under flere hårda krigsår;
Gott var honom där att vara,
290. Ljuvligt att sin tid förnöta;
