Den här sidan har korrekturlästs
§ §
59
Sång 29.
Svara då, att ut jag vandrat,
Att jag mig åstad begivit,
Sedan samma sved jag huggit,
Vilken redan blivit skuren!»
Ut han drog sin båt i vattnet,
Sköt sin farkost ut på vågen,
Från dess stålbesmidda rullar,
Från dess kopparklädda hamnplats,
Hissade i masten segel,
30. Drog dess dukar högt i toppen,
Tog sig plats i akterstäven,
Satte sig att skeppet styra,
Stödd mot båtens björkträds-bakstam,
Lutad mot det starka styret.
Därpå yttrar han och säger,
Fäller dessa ord och talar:
»Blås, o vind, i mina segel,
Jaga, vårens fläkt, min farkost,
Låt mitt furuskepp få ila,
40. Båten, byggd av tallar, styra
Till den obenämnda holmen,
Udden, som ej ord beteckna!»
Vinden vaggar fram hans farkost,
Havets svallvåg skjuter skeppet
Över fjärdens vida vatten,
Över havets öppna sträckor,
Under hela tvenne måna'r
Och till slut i nära trenne.
Uddens unga tärnor sitta
50. Vid det blåa hav på stranden,
Att jag mig åstad begivit,
Sedan samma sved jag huggit,
Vilken redan blivit skuren!»
Ut han drog sin båt i vattnet,
Sköt sin farkost ut på vågen,
Från dess stålbesmidda rullar,
Från dess kopparklädda hamnplats,
Hissade i masten segel,
30. Drog dess dukar högt i toppen,
Tog sig plats i akterstäven,
Satte sig att skeppet styra,
Stödd mot båtens björkträds-bakstam,
Lutad mot det starka styret.
Därpå yttrar han och säger,
Fäller dessa ord och talar:
»Blås, o vind, i mina segel,
Jaga, vårens fläkt, min farkost,
Låt mitt furuskepp få ila,
40. Båten, byggd av tallar, styra
Till den obenämnda holmen,
Udden, som ej ord beteckna!»
Vinden vaggar fram hans farkost,
Havets svallvåg skjuter skeppet
Över fjärdens vida vatten,
Över havets öppna sträckor,
Under hela tvenne måna'r
Och till slut i nära trenne.
Uddens unga tärnor sitta
50. Vid det blåa hav på stranden,
