Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

60


Sång 29.

Se sig om åt alla sidor,
Blicka mot det blåa havet;
En uppå sin broder väntar
Och en annan på sin fader,
Den dock väntar mest av alla,
Som uppå sin fästman väntar.
 Ahti synes då på avstånd,
Kaukos skepp i fjärran skönjes
Likt en obetydlig molnkant
60. Mitt emellan hav och himmel.
 Uddens mör begrunda saken,
Holmens tärnor så sig yttra:
»Vilket under syns på havet,
Vilket sällsamt ting på vågen!
Om det är en hemmets farkost,
Ett av holmens segelfartyg,
Må den vända sig mot hemmet,
Hit, mot holmens landningsplatser,
Att vi finge budskap höra,
70. Tidningar från andra orter,
Om i frid på fasta landet
Eller om i krig man lever!»
 Vinden blåser frisk i seglet,
Vågen driver skeppet framåt,
Snart den muntre Lemminkäinen
Styr sin farkost fram mot stranden,
Lägger till vid ön med skeppet,
Allra ytterst invid udden.
Frågar nu, då fram han hunnit,
80. Spörjer detta vid sin ankomst: