Den här sidan har korrekturlästs
§ §
65
Sång 28.
När den muntre Lemminkäinen
In i stugan stigit hade,
Dryckesstopen fram han kväder
Till det långa bordets ända,
Alla stop med öl han fyller,
Kväder mjöd i sköna kannor,
Övermått av mat på faten,
Råga över kärlens kanter.
Öl i stop nu fanns tillfyllest,
210. Mjöd i alla dryckeskannor,
Smör tillhands i riklig måtto,
Och därjämte även svinkött,
Att förpläga Lemminkäinen,
Att den sköne Kauko mätta.
Högeligen fin är Kauko:
Ej han börja vill att äta
Utan kniv med skaft av silver,
Bett, som vore guldbeslaget.
Kniv han fick med skaft av silver,
220. Kvad ett bett, med guld beslaget,
Och ett rundligt mål han gjorde,
Tömde ölet rätt förnöjsamt.
Nu den ystre Lemminkäinen
Styr från by till by sin kosa
Under glam med holmens tärnor,
Med de sköna lockomhöljda.
Vart han än sitt huvud vände,
Möttes han av deras kyssar,
Och där handen ut han sträckte,
230. Genast han en tryckning kände.
In i stugan stigit hade,
Dryckesstopen fram han kväder
Till det långa bordets ända,
Alla stop med öl han fyller,
Kväder mjöd i sköna kannor,
Övermått av mat på faten,
Råga över kärlens kanter.
Öl i stop nu fanns tillfyllest,
210. Mjöd i alla dryckeskannor,
Smör tillhands i riklig måtto,
Och därjämte även svinkött,
Att förpläga Lemminkäinen,
Att den sköne Kauko mätta.
Högeligen fin är Kauko:
Ej han börja vill att äta
Utan kniv med skaft av silver,
Bett, som vore guldbeslaget.
Kniv han fick med skaft av silver,
220. Kvad ett bett, med guld beslaget,
Och ett rundligt mål han gjorde,
Tömde ölet rätt förnöjsamt.
Nu den ystre Lemminkäinen
Styr från by till by sin kosa
Under glam med holmens tärnor,
Med de sköna lockomhöljda.
Vart han än sitt huvud vände,
Möttes han av deras kyssar,
Och där handen ut han sträckte,
230. Genast han en tryckning kände.
5 — Kalevala. II.
