Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

70


Sång 29.

Men då bort jag mig begiver,
När från orten nu jag viker,
Torde ej dess tärnor jubla,
Icke le de lockomhöljda,
Här i dessa snöda nejder.
Dessa holmens usla gårdar!»
 Bittert gråta holmens tärnor,
Högljutt klaga uddens jungfrur:
»Varför far du, Lemminkäinen,
360. Varför flyr du, männers prydnad?
Fann du holmens mör för kyska
Eller alltför få till antal?»
 Sade muntre Lemminkäinen,
Svarade den sköne Kauko:
»Icke fann jag dem för kyska,
Icke alltför få till antal:
Hundra tärnor här jag finge,
Kunde tusen kvinnor famna;
Därför reser Lemminkäinen,
370. Därför far jag, männers prydnad,
Att en åtrå här mig gripit,
Djup en längtan till min hembygd,
Saknad efter hemmets smultron,
Efter egna kullars hallon,
Efter fosterbygdens tärnor,
Efter egna nejders duvor!»
 Nu den muntre Lemminkäinen
Styrde båten längre utåt;
Vinden kom och förde skeppet,
380. Vågen kom och drev hans farkost