Den här sidan har korrekturlästs
TRETTIONDE SÅNGEN.
Unge Ahti, ende gossen,
Den förvägne Lemminkäinen,
Går en morgon ganska tidigt,
Bittida, vid dagens gryning,
Till sitt fartygs lägerställe,
Till sin landningsplats vid stranden.
Högljutt klagar här hans farkost
Skeppet med de smidda hakar:
»Varför har man hop mig fogat,
10. Varför blev jag arma formad?
Ahti styr ej mer till örlig,
Ej på hela sexti somrar,
Icke ens av lust till silver,
Eller om han guld behövde!»
Men den muntre Lemminkäinen
Gav sin båt ett slag med vanten,
Med sin brokigt prydda handske,
Tog till orda själv och sade:
»Sörj ej mer, du båt av furu,
20. Du med sidobord försedda!
Den förvägne Lemminkäinen,
Går en morgon ganska tidigt,
Bittida, vid dagens gryning,
Till sitt fartygs lägerställe,
Till sin landningsplats vid stranden.
Högljutt klagar här hans farkost
Skeppet med de smidda hakar:
»Varför har man hop mig fogat,
10. Varför blev jag arma formad?
Ahti styr ej mer till örlig,
Ej på hela sexti somrar,
Icke ens av lust till silver,
Eller om han guld behövde!»
Men den muntre Lemminkäinen
Gav sin båt ett slag med vanten,
Med sin brokigt prydda handske,
Tog till orda själv och sade:
»Sörj ej mer, du båt av furu,
20. Du med sidobord försedda!
