Den här sidan har korrekturlästs
§ §
83
Sång 30.
Lindan som av gräs ej täcktes,
Marken, där ej tuvor funnos.
Och sitt spjut han slungar slutligt
Mitt bland Lemminkäinens lansar,
Följer med och vandrar dädan
Att i striden Ahti hjälpa.
Därpå Ahti Saarelainen
Skjuter ut i sjön sin farkost,
Böjlig som en orm i gräset,
120. Eller lik en livlig äsping;
Mot nordväst han styr sin kosa,
Fjärran ut på Pohja-havet.
Men värdinnan själv i Pohja
Sänder ut den bistra kölden
Över hela Pohja-havet,
Kring dess vida öppna sträckor,
Yttrar dessa ord därunder,
Manar så och bjuder detta:
»Köld, min egen lille gosse,
130. Vackra barn, som själv jag fostrat,
Skynda hädan, dit jag bjuder,
Dit jag bjuder och befaller:
Låt den oförvägnes farkost,
Lemminkäinens segelfartyg,
Frysa in på öppna havet,
På dess vittutbredda sträcka!
Hölj i frost också dess herre,
Isa fast den oförvägne,
Så att aldrig lös han kommer,
140. Att han ej sig lös kan slita,
Marken, där ej tuvor funnos.
Och sitt spjut han slungar slutligt
Mitt bland Lemminkäinens lansar,
Följer med och vandrar dädan
Att i striden Ahti hjälpa.
Därpå Ahti Saarelainen
Skjuter ut i sjön sin farkost,
Böjlig som en orm i gräset,
120. Eller lik en livlig äsping;
Mot nordväst han styr sin kosa,
Fjärran ut på Pohja-havet.
Men värdinnan själv i Pohja
Sänder ut den bistra kölden
Över hela Pohja-havet,
Kring dess vida öppna sträckor,
Yttrar dessa ord därunder,
Manar så och bjuder detta:
»Köld, min egen lille gosse,
130. Vackra barn, som själv jag fostrat,
Skynda hädan, dit jag bjuder,
Dit jag bjuder och befaller:
Låt den oförvägnes farkost,
Lemminkäinens segelfartyg,
Frysa in på öppna havet,
På dess vittutbredda sträcka!
Hölj i frost också dess herre,
Isa fast den oförvägne,
Så att aldrig lös han kommer,
140. Att han ej sig lös kan slita,
