Den här sidan har korrekturlästs
§ §
88
Sång 30.
»Mig du ej att frysa bringar,
Ej din kyla mig kan skada:
Eld jag gömmer i min strumpa,
Bränder i min sko jag samlar,
Kol inunder mantelfållen,
Glöd inunder mina remmar,
Så att kölden ej mig skadar,
Ej mig rör det svåra vädret.
»Fjärran vill jag dig besvärja:
270. Bort till nordens sista gränser!
När du sedan dit har kommit,
När ditt eget hem du hunnit,
Låt då kittlarna på elden,
Kolen fast i härden frysa,
Kvinnans händer in i degen,
Barnet uti moderlivet,
Tackans mjölk uti dess juver,
Och i stoets mage fölet.
»Om på detta ej du aktar,
280. Vill jag hädan dig besvärja,
Bort bland kol på Hiisis ugnshärd,
In i Lempos egen eldstad;
Träng dig där i själva lågan,
Tag din plats på smedjestädet,
Att av smedens slägga bultas,
Av hans hammare förtöjas,
Att med kraft av hammarn klappas,
Svåra slag av släggan röna.
»Om ej detta ens du aktar,
290. Om du ej det minsta viker,
Ej din kyla mig kan skada:
Eld jag gömmer i min strumpa,
Bränder i min sko jag samlar,
Kol inunder mantelfållen,
Glöd inunder mina remmar,
Så att kölden ej mig skadar,
Ej mig rör det svåra vädret.
»Fjärran vill jag dig besvärja:
270. Bort till nordens sista gränser!
När du sedan dit har kommit,
När ditt eget hem du hunnit,
Låt då kittlarna på elden,
Kolen fast i härden frysa,
Kvinnans händer in i degen,
Barnet uti moderlivet,
Tackans mjölk uti dess juver,
Och i stoets mage fölet.
»Om på detta ej du aktar,
280. Vill jag hädan dig besvärja,
Bort bland kol på Hiisis ugnshärd,
In i Lempos egen eldstad;
Träng dig där i själva lågan,
Tag din plats på smedjestädet,
Att av smedens slägga bultas,
Av hans hammare förtöjas,
Att med kraft av hammarn klappas,
Svåra slag av släggan röna.
»Om ej detta ens du aktar,
290. Om du ej det minsta viker,
