Den här sidan har korrekturlästs
§ §
87
Sång 30.
Sövd han blev av nordanvädret,
Vaggad av den kulna vinden
Uppå sanka videmossar,
I den löst uppsvällda gungflyn.
»Så till vanart föddes gossen,
Blev ett barn, i grund fördärvat;
Men ett namn ännu ej hade
Gossen som till intet dugde,
Därför fick ett namn den stygge,
240. Pakkanen benämndes barnet.
»Kring han smög vid gärdesgårdar,
Lurade bland torra ruskor,
Låg om somrarna i källor,
Ute på de vida kärren,
Smällde vintern om bland tallar,
Brakade i skogens furor,
Knastrade i nakna björkar,
Sprakade i alla alar,
Frostbelade träd och buskar,
250. Gjorde fält och marker jämna,
Bet från trädens grenar löven,
Blommorna från ljungens toppar,
Ryckte barken lös från furor,
Slet från tallar långa flisor.
»Har då nu du vuxit större,
Hunnit stark och väldig bliva?
Vill du även mig besvära,
Göra mina öron svullna,
Fatta tag i mina fötter,
260. Fika efter mina fingrar?
Vaggad av den kulna vinden
Uppå sanka videmossar,
I den löst uppsvällda gungflyn.
»Så till vanart föddes gossen,
Blev ett barn, i grund fördärvat;
Men ett namn ännu ej hade
Gossen som till intet dugde,
Därför fick ett namn den stygge,
240. Pakkanen benämndes barnet.
»Kring han smög vid gärdesgårdar,
Lurade bland torra ruskor,
Låg om somrarna i källor,
Ute på de vida kärren,
Smällde vintern om bland tallar,
Brakade i skogens furor,
Knastrade i nakna björkar,
Sprakade i alla alar,
Frostbelade träd och buskar,
250. Gjorde fält och marker jämna,
Bet från trädens grenar löven,
Blommorna från ljungens toppar,
Ryckte barken lös från furor,
Slet från tallar långa flisor.
»Har då nu du vuxit större,
Hunnit stark och väldig bliva?
Vill du även mig besvära,
Göra mina öron svullna,
Fatta tag i mina fötter,
260. Fika efter mina fingrar?
