Den här sidan har korrekturlästs
§ §
92
Sång 30.
Korpar skola där oss riva,
Stycken ur oss med sig föra;
Kött de finna här tillfyllest,
Blod helt varm får kråkan dricka,
Korpen kan sin kroknäbb fukta
Uti våra arma kroppar,
Vräka våra ben på stenar,
Släpa dem omkring på klippor!
»Icke vet min stackars moder,
390. Icke kan den arma ana,
Var uti den vida världen
Hennes kött och blod må irra,
Om uti det stora kriget,
Där jämngoda hjältar kämpa,
Eller på det stora havet,
Ute bland dess vida vågor,
Eller om på kotthöljd backe,
Om bland skogens snår han vandrar.
»Intet kan min moder veta
400. Om sin son, den olycksfödde!
Död hon tror sin gosse vara,
Längesedan hädangången,
Och så gråter då min moder,
Så den ålderstigna klagar:
»»Där är nu min son, jag arma,
Där mitt stöd, jag stackars kvinna:
Tuonis sådd han ombesörjer,
Kalmas åkerfält han harvar!
Fritt nu skola för min gosse,
410. För min son, jag ömkansvärda,
Stycken ur oss med sig föra;
Kött de finna här tillfyllest,
Blod helt varm får kråkan dricka,
Korpen kan sin kroknäbb fukta
Uti våra arma kroppar,
Vräka våra ben på stenar,
Släpa dem omkring på klippor!
»Icke vet min stackars moder,
390. Icke kan den arma ana,
Var uti den vida världen
Hennes kött och blod må irra,
Om uti det stora kriget,
Där jämngoda hjältar kämpa,
Eller på det stora havet,
Ute bland dess vida vågor,
Eller om på kotthöljd backe,
Om bland skogens snår han vandrar.
»Intet kan min moder veta
400. Om sin son, den olycksfödde!
Död hon tror sin gosse vara,
Längesedan hädangången,
Och så gråter då min moder,
Så den ålderstigna klagar:
»»Där är nu min son, jag arma,
Där mitt stöd, jag stackars kvinna:
Tuonis sådd han ombesörjer,
Kalmas åkerfält han harvar!
Fritt nu skola för min gosse,
410. För min son, jag ömkansvärda,
