länsherre. Det kunde likväl förutses, att verkställandet skulle möta många svårigheter, och till att förekomma dem valde Christjern ett medel, öfverensstämmande med hans naturliga böjelse för våldsamheter. Han hade kallat sin Farbror att möta sig i Kolding; han infann sig der, och Konungen lät om natten uppresa galgar framför de hus hvaruti de Holsteinske Herrarne bodde. Dessa blefvo härigenom mera uppretade än förskräckte; Hertigen kunde alldeles icke förmås till någon hyllnings-ed; han föregaf emedlertid att han ville öfverlägga derom med Adeln. Flera möten anställdes, utan annan verkan än att öka Hertigens harm, hvilken äfven fick en näring deraf att Christjern icke ville godtgöra de fordringar hans Farbror ägde hos honom och Danska Riket. Oenigheten med Lybeck gjorde Konungen omsider mera eftergifven, emedan han smickrade sig med det hoppet, att
