Den här sidan har korrekturlästs
— 106 —
Holsteinska Ständerna skulle kunna förmås att deltaga i kriget, men hvilket de fullkomligt afslogo. Christjern måste omsider alldeles afsäga sig den förläningsrätt han erhållit öfver Hertigdömet Holstein, och man kom öfverens om en Kommission som följande året skulle afdöma Hertigens öfriga påståenden[1].
Men oaktat de krig, hvari Christjern var invecklad, oaktat han såg huru litet bistånd han hade att vänta af sina bundsförvanter, fortfor han icke dess mindre att uppreta Adeln och Presterskapet, hvartill hans nya lagbok isynnerhet bidrog. Visserligen syftade de flesta af hans
- ↑ Hertigen fordrade: 1) en del af Norrige, emedan detta Rike var ärftligt. 2) Återställandet af de penningar Konung Johan uppburit af Hertigens andel i Sleswig Holstein, under hans minderårighet; 3) betalningen af en skuld som blifvit ålagd Hertigdömena, ehuru den endast rörde Konungarikena; 4) en Lifgeding i Dannemark såsom Konunga-Son.
