föregifvande att de icke voro bemyndigade till detta steg, och röjande icke otydligt att den hyllning hvarigenom Johan förmådde Svenska folket att erkänna Christjern för sin tillkommande Konung, var ett förhastande. Christjern, nyss uppstigen på thronen, vågade icke att vidare yrka en sak, som så ofta misslyckats för hans företrädare; han nöjde sig med överenskommelsen om ett möte som följande året skulle hållas under Hansestädernas bemedling. Att emedlertid vinna dessa städer på sin sida förnyade han det förbund som förut blifvit slutit emellan dem och Dannemark, hvaruti de lofvades sina gamla handels-rättigheter, emot vilkor att bidraga till hans uppstigande på Svenska thronen. Med samma varsamhet uppförde han sig emot Ständerna i Sleswig Holstein, som yrkade sin valrätt; och emot sin Farbror, Hertig Fredrik, som gjorde stora påståenden för de penningar han förskjutit. Christjern, som snart
