Hoppa till innehållet

Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 12 —

märkte att hans myndighet kunde här ingenting uträtta, blidkade den senare genom löften, beviljade de förra de formaliteter de fordrade, och blef härpå, utan vidare omvägar, erkänd för regerande i den del af Hertigdömet som hans fader innehaft.

Ehuru Christjern alltid, då det var nödigt, förstod att dölja sin ärelystnad, arbetade han derföre icke mindre på medlen att tillfredsställa den. Det var således vigtigt att genom ett giftermål kunna utvidga och öka sin makt och sitt anseende. Österrikiska huset, redan ett af de mest ansedda i Europa, hade nu vunnit en ökad glans genom de Stater som under Ärkehertig Carl[1] voro sammansmälte, och ingen af Europas Konungar kunde önska sig en mera lysande

  1. Sedan bekant under namn af Kejsar Carl den Femte. Efter sin far Filip I. ärfde han Castilien, och efter sin Morfar, Ferdinand, det öfriga Spanien. Efter sin Farfar Kejsar Maximilian blef han Romersk Kejsare. Nederländerna voro redan tillfallne detta hus genom Carl den dristiges dotter Maria, som