Hoppa till innehållet

Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 116 —

skulle fängslas, men denne var redan på flykten. Snart fick han underrättelse om de missnöjdas uppmaning till Allmogen på Jutland; och Hertig Fredriks Manifest öfvertygade honom, att han emottagit den tillbudna Kronan sedan han lofvat understödja dem som erkänt honom för sin Konung. Träffad af så många slag, dem han icke ägde rådighet att afvärja, reste han till Kolding, för att öfverlägga med dem som ännu voro honom tillgifne om det beslut som återstod att taga.

De flesta histori-skrifvare hafva beskyllat Christjern för den afsigten att med

    underskrifvet, utfärdade samma Herrar ett annat, till Allmogen, hvari alla som voro öfver 18 år uppmanades och befaltes, vid ära, lif och gods, att komma dem till hjelp. — I det bref, som afgick till Hertig Fredrik, lofvade de icke allenast att sjelfva bistå honom med lif och gods, utan att försträcka honom med kyrkornas och klostrens guld, silfver, kalkar, monstranzer, kors, beläten och andra klenodier. —