de gerna ville ingå i någon förlikning, men icke vågade utan Adelns och Ofrälse Ståndens medvetande; emedlertid samlade de Allmogen, och gåfvo likasom i Ständernas namn detta yttrande: ”Att Konungariket Dannemark icke erkände någon öfverdomare; att Christjern var dömd efter sina egna förbindelser; att de alldeles icke kunde förlita sig på de löften han gaf dem; att de redan valt Hertig Fredrik af Holstein till sin Konung, och väntade hans ankomst.” Sluteligen tillade de: ”att Konung Christjerns missgerningar voro uppenbara för hela verlde, och hans rättighet till Riket således förverkad.”
Öfvertygad genom detta svar, att inga vänliga medel voro tillräckliga, reste han genast till Fyen, der han sammankallade innevånarne och förmådde dem till en ny trohets-ed. Härifrån skyndade han till Köpenhamn. Seländska bönderna,hvil-
