hvilkas slafveri han till en del opphäfvit, visade sig hågade att understodja honom, och han saknade ännu icke tillgifna hvarken bland Adeln eller Presterna. Ärkebiskopen i Lund bidrog förmodeligen genom sitt inflytande till den trohet hvarom Skåningarne försäkrade hohom, och efter all sannolikhet skulle Christjern lätt kunnat forsvara sig mot de missnöjdas styrka, tills han, genom understöd från sina slägtingar och främmande troppar blifvit i stånd att fullkomligt besegra den; men de manifester som utspriddes, och föreställningen att af Lybeckarne blifva belägrad i sin egen hufvudstad, och således afskuren från all utväg till räddning, kanske också hoppet att genom sin egen närvara kraftigare uppmuntra Kejsaren till deltagande, förmådde Christjern att lemna sina Stater. Han satte likväl Köpenhamn och Malmö i stånd att uthärda en belägring, och lofvade att snart med
