tvekat att räkna honom bland de stora Regenter, som, i upplysning öfver sin samtid, blifvit ett offer för de missbruk och oordningar de sökt att skingra: de som endast dömt efter hans gerningar, de isynnerhet som varit blottställde för hans våldsamheter, hafva ansett honom för ett villdjur lika så grymt som Roms mest blodtörstiga tyranner. Christjern ägde visserligen många stora egenskaper; hans förstånd såg det rätta, hans hjerta älskade det. Men då han sträfvade till ett mål som hans öfvertygelse funnit värdigt hans bemödande, vårdade han icke genom hvilka medel hans önskningar uppfylldes. Våldsam i sina begär förbytte han sjelfva kärleken till det nyttiga i en passion, och för att utrota ett missbruk, missbrukade han sjelf de heligaste förbindelser. I de Riken han skulle styra fann han en högmodig och upprorisk Adel, ett okunnigt och laglöst Presterskap; bönderna slafvar eller åtminstone förtryckta; handeln i
