utlänningars händer. Öfver hundrade år hade hans företrädare ägt eller påstått en rättighet till Svenska Kronan, och han hade anledning att tro, att de hvälfningar som söndrat Sverige ifrån den slutna föreningen, sällan haft annan orsak än Adelns och Presternas herrsklystnad. Hans förfäders erfarenhet hade lärt honom, att inga uppoffringar, gjorda af Konungen, syntes nog stora för dessa oroliga, som sjelfva icke ofta erkände andra lagar än sitt godtycke; den framgång hans stränghet haft i Norrige hade visat honom en utväg att erhålla hvad man fåfängt eftersträfvat genom löften och gåfvor. Man har sökt att förmildra den ohyggliga taflan af Stockholmska blodbadet genom jemförelser med de mordscener fanatismen anställt, och de uppoffringar som ske under ett ofta orättvist krig. Men så vida det gifves grader i brott, så är visserligen den mera skyldig som med kall öfverläggning utöfvar en grymhet,
