hinder lemnade Fredrik tid att bereda sig på motstånd. Underrättad om den fara som hotade hans nya värdighet, hade han anförtrodt belägringen för Köpenhamn åt sin Son Prins Christian, och i Holstein uppbådat Adel och Bönder, hvarigenom han hopsamlat en talrik, men oöfvad tropp. Krigslyckan borde nu afgöra hvilken af dessa båda medtäflare Dannemark skulle erkänna för sin Konung, och upphofsmännerna till Statshvälfningen hade allt att frukta af den hämnare som återkom. Det missöde som förföljde Christjern tillintetgjorde likväl alla hans förhoppningar. Han hade förgäfves uppsatt en här, som vida öfverträffade hana motståndares; dessa legda troppar, uppehållna i sin marsch, hunno väl genom en omväg att passera Elben; men genom detta uppskof hade Christjerns tillgångar blifvit uttömde innan han inträngt i de stater han hade att bekriga, och hans folk fordrade sin sold innan de företogo något. Utur stånd att
