slägtingar i Tyskland, hvilka med mera ifver åtogo sig hans sak. Hans Morbror, Kurfursten af Sachsen, och hans Svåger, Kurfursten af Brandenburg, skrefvo till Danska Ständerna och tillbjödo sin bemedling, hvilken blef afslagen, hvarföre saken företogs i Rikskammar-Rätten i Speyer, och man begärde Universitetets yttrande derom.
Då man omsider fann att denna rättegång icke befordrade Christjerns återställande, var det nödvändigt att välja kraftigare medel. Christjern erhöll således sina slägtingars tillstånd att i deras länder värfva krigsfolk, hvilket han likväl sjelf skulle besolda. På detta sätt uppsatte han likväl en Armé af 26,000 man, hvaröfver Kurfursten af Brandenburg äfven förde befälet. Redan stod den färdig att inbryta i Holstein, der intet betydeligt motstånd var att vänta. Men Elben skulle först passeras, och Hamburgrarne hade lagt skepp som hindrade öfvergången. Detta
