afslagen, och Fredrik, som framför allt fruktade att invecklas i något nytt krig, förnyade icke mer detta påstående. Man företog sig i stället att undersöka båda Rikenas rätt till Gottland, men äfven denna tvist kunde icke tillräckeligen utredas, och Hansestäderna, som förutsågo att om något missförstånd uppkom emellan Sverige och Dannemark, skulle Christjern genast draga fördel deraf, föreslogo att på ett särskilt möte i Lybeck, som följande året skulle hållas, afgöra denna tvist. De föreställde att båda Rikenas gemensamma fördelar fordrade nu en nära förening emot deras gemensamma fiende, och genom sitt inflytande, genom sin kända makt och kanske likaså kända benägenhet att sjelfva förklara krig emot den af Konungarne som bröt freden med den andre, förmådde de båda att sluta en öfverenskommelse, hvarigenom Blekingen återställdes till Dannemark. Deremot skulle Sverige behålla Bohuslän,
