Hoppa till innehållet

Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 151 —

han Lybeckarne, att som han icke mer var i Christjerns tjenst, kunde de icke angripa honom utan att angripa hans Herre, Konung Fredrik, som var deras bundsförvant. Härigenom upphörde deras deltagande i kriget. Fredrik hade tillika låtit underrätta Gustaf, att han ansåg sig vara rättmätig Herre öfver Gottland, och att bilägga denna så väl som flera stridigheter, hade båda Konungarna, efter flera förslag till personliga sammankomster, änteligen afgjordt att de båda skulle mötas i Malmö[1].

Fredrik ville icke anse Kalmare Unionen såsom upphäfven, och ehuru han icke vågade bestrida Gustafs konungsliga värdighet, ville han att Gustaf skulle erkänna honom för sin öfver-herre och de trenne Nordiska Rikenas gemensamma hufvud. Denna föreställning blef genast

  1. Mötet skedde den 1 Sept. 1524. Korrt förut hade Fredrik blifvit krönt i Köpenhamn af den förra Svenska Ärkebiskopen Gustaf Trolle.