undergång, och den nya läran blef angenäm för Regenterna, emedan hon befriade dem från ett ok, hvilket de hatade, och lofvade dem rikedomar och sjelfständighet. De former Religionen antagit under Påfvarnes styrelse voro danade för ett folk, som med mera värma i inbillningen sökte en njutning för sinnena äfven i de föremål som blott rörde tanken; de dogmer som gynnade undersökningen borde vinna bifall der mera alfvar i sederna röjde mera alfvar i tänkesätten. Tyskland blef således en vagga för Protestantismen, och dess fortplantande var märkligast åt Norden. Den entusiasm hvarmed alla nya upptäckter utspridas och försvaras, ingaf Reformationens hufvudmän en vältalighet som deras motståndare saknade; de ifrade emot fel som länge varit allmänhetens förargelse; och sjelfva den djerfhet hvarmed de framträdde att försvara sina lärdomar tillvann dem
