Den här sidan har korrekturlästs
— 169 —
ett bifall som den saktmodige sällan har att vänta bland mängden. Redan under Christjerns Regering hade några Svenskar[1], som varit Luthers lärjungar, hemkommit och börjat att göra hans lära bekant i sitt Fädernesland. De politiska händelser genom hvilka äfven de Andelige uppoffrades, sysslosatte dessa förmycket att lemna någon uppmärksamhet deråt, och Presterna voro i allmänhet så okunnige, att de icke förstodo dogmernas olikhet innan sjelfva ceremonierna angrepos. Under Riksdagen i Strengnäs (1523) vågade de att offenteligen predika emot några af de läror som voro Katolicismens stöd. Gustaf, med hvars fördelar det öfverensstämde att minska de Andeligas välde, och hvars begär att bemäktiga sig
Kalm. Un. Hist. Del. III.H
- ↑ Dessa voro broderna Olaus Petri och Laurentius Petri. En af de ansenligaste som de genast fingo till anhängare var Laurentius Andreä, Ärkedjekne i Strengnäs.
