Den här sidan har korrekturlästs
— 172 —
Oaktadt det missnöje som härigenom uppkom, och som i Dalarne redan var färdigt att utbryta i ett verkeligt uppror, fortsatte Gustaf hvad han börjat, och indrog Gripsholms kloster, som Sten Sture den äldre hade anlagt, under föregifvande att denna Stiftelse skett till arfvingarnes förfång. Några af de afsatte Prelaterna, som sökt att uppvigla Dalkarlarna och derefter flyktat till Norrige, hade på lejd inkommit i Riket, men blefvo icke dess mindre dömde och afrättade[1]. Ärkebiskopen tvingades att landsförvisa sig sjelf. De missnöjde uppsökte väl en ung karl af ringa härkomst, hvilken hade någon
- ↑ En af dessa var Doktor Sunnanväder, som förut varit Biskop i Westerås och på Konungens befallning afsatt. Några af de skäl hvarpå han dömdes voro likväl så svaga, att man nästan kan anse hans dödsdom för ett maktspråk. Han beskyllades t. ex. att hafva rådt Sten Sture den Yngre ifrån att antaga en tropp af Tyskar som tillbödo honom sin tjenst.
