Den här sidan har korrekturlästs
— 171 —
fördelar, och ville i detta fall hellre vara hofman än prest. Biskop Brask i Linköping var således den som uppträdde i spetsen för Reformationens motståndare, och bemödade sig på alla sätt att hindra framgången af den nya läran, hvars försvarare han tydeligen märkte att Konungen var, sedan han i Upsala låtit anställa en disputations-akt emellan en af de ifrigaste Katolikerna och Olaus Petri, angående de satser hvari båda sekterna skilja sig ifrån hvarannan. En berättelse om denna teologiska tvist, med de skäl som på båda sidor varit anförda eller bestridda, blef sedan på Konungens befallning kringsänd till de kunnigaste i Riket, för att låta dem yttra sig deröfver[1].
- ↑ Efter vanligheten vid dylika tillfällen ville ingen ge vika, och båda de tvistande blefvo omsider så heta, att ingen förstod hvad de sade; Konungen måste derföre befalla att de skulle sluta, och tilldömde Olaus Petri segren.
