alla förändringar som rörde Religionen och det andeliga Ståndet, hvilken de likväl icke vågade att visa, utan förvarade under golfvet i Domkyrkan. De vunno äfven på sin sida Rikshofmästaren Thure Jönsson (Roos), en af de få Aristokrater som blifvit öfriga efter Christjerns hemsökelse. Vid Riksdagens öppnande låt Konungen tydeligen förstå att han ville indraga de Andeliga godsen och återtaga de slott som Biskoparna innehade. Men för att göra denna indragning mera angenäm för Adeln påstods, att den huvudsakligast skedde för dess skuld, och att de, hvilkas förfader bortgifvit eller afsöndrat några hemman till kyrkor eller kloster, borde återfå vad som på detta satt blifvit dem beröfvadt. Gustaf nyttjade härvid det medel som med framgång blifvit användt af Carl Knutsson och Sten Sture den Äldre, han låtsade att vilja nedlägga sin värdighet om Ständerna icke ingingo i hans förslag, och ställde sig som han tagit ett
