Hoppa till innehållet

Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 179 —

sig, ju mer funno också båda Konungarna vigten att sluta alla anledningar till tvister, och genom en öfverenskommelse i Warberg, (1530) blef en närmare förening uppgjord till detta ändamål. Fredrik ingick tillika förbindelser med åtskilliga af de Tyska Protestantiska Furstar som voro emot Kejsaren, och af hvilka han erhöll löfte om hjelptroppar.

Dessa försigtighets-steg voro så mycket nödvändigare, som Fredrik naturligtvis önskade att bibehålla Kronan inom sin egen Ätt: I denna afsigt skickade han (1529) sin son, Prins Christian till Norrige, att hyllas som hans efterträdare. Men Norrskarne ansågo detta försök såsom stridande emot deras valrätt, hvilken Fredrik sjelf hade bekräftat, och för att gifva ett skäl till sitt afslag, åberopade de ett förbund som redan 1450 blifvit afslutadt emellan Norriges och Dannemarks Råd, hvari de öfverenskommit att båda Rikena skulle aldrig mer skiljas åt,