icke blifva afskuren ifrån det egenteliga Norrige, och utgången af det fälttåg som nästa vår förestod, tycktes icke länge kunna blifva tvetydigt.
Redan från första tidningen om Christjerns utrustning hade Konung Fredrik varit sorgfällig att sätta sig i försvarsstånd, och hade uppmanat sina bundsförvanter att bistå honom. Men Danska Rådet, hvars omsorg det var att påskynda flottans utredning, uppfyllde så illa detta åliggande, att oaktadt Lybeckarnes påminnelser och Konung Gustafs förebråelser, voro endast ett skepp och svå jakter, tidigt om våren (1532), färdige att utlöpa i förening med den lilla Eskader af fyra skepp som Lybeck skickat till hjelp. Dessa borttogo emedlertid en del af Christjerns skepp och undsatte Aggerhus, som han för andra gången belägrade. Omsider blef den större utrustningen färdig. En Dansk här, förstärkt af Tyska troppar, af
