parti i Sverige, och på deras inrådan ryckte han in i Viken, som till en del försvarades af Svenska, till en del af Danska troppar. Ett litet fäste, Olofsborg, eröfrades af Thure Jönsson, och Konungen framträngde till Kongelf, i hvars nejd en del af Svenska Arméen stod. Det motstånd han här fann öfvertygade honom att missnöjet emot Gustaf icke var så stort som de landsflycktige Svenskarne ville föreställa det, och han gjorde Thure Jönsson häftiga förebråelser i anseende till det steg hvartill han förledt honom. Andra dagen fanns denne anförare mördad på gatan i staden, och som man naturligtvis tillskref Konungen detta mord, väcktes en billig fruktan att Christjern endast saknade makt för att återkomma till sin fordna våldsamhet. Efter en träffning, som väl icke var afgörande, men likväl kostade Christjern mycket folk, måste han omsider draga sig tillbaka, för att
