Hoppa till innehållet

Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/197

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 197 —

Opslo eller något annat ställe; att de som tagit hans parti ingenting skulle lida, men de som blifvit landsflyktiga återfå sina förlorade egendomar; att södra delen af Norrige skulle förblifva i den författning den var intill freden, eller till hans återkomst, hans soldater erhålla sin innestående sold, och de pantbref eller förläningar han gifvit, godkännas.

På detta förslag ville de Danska i början icke lemna något skrifteligt yttrande, och då Konungen efter några dagars dröjsmål åter påminte derom, erhöll han blott en försäkran: att han skulle blifva kristeligt och anständigt underhållen, om han sjelf ville resa till sin Farbror, att hans soldater kunde fritt få aftåga, och att Konungen redan erbudit tillgift åt dem som gått på hans sida. Då detta svar skickades till Opslo utdelades tillika bland borgrarne derstädes ett bref af Konung Fredrik till santlige invånarne i Norrige, hvaruti Konungen urskuldade sig för det att