han icke förr kommit dem till bistånd emot Christjern, och lofvade dem nåd och bibehållandet af sina förra Privilegier, om de återvände till sin pligt. Härigenom förmåddes flera af bönderna att öfvergifva Christjern, och dessa erhöllo skyddsbref. Tvenne personer som varit brukade vid underhandlingarne skickades till Konung Fredrik för att underrätta honom om sakernas ställning.
Emedlertid voro Christjerns fiender icke i en så alldeles lycklig belägenhet som deras fordringar tycktes utmärka. De ledo brist på penningar och således äfven på lifsmedel; sjukdomar utbredde sig i deras här, och de funno sig icke nog starka att med alfvar företaga något. Belägringen för Opslo fortfor likväl som förut, och Magnus Gyllenstjerna, Biskopens bror, gjorde ett tåg åt de vestliga trakterna, der han förmådde invånarne att åter hylla Konung Fredrik. Ifrån Sverige begärdes understöd af rytteri. Christjern,
