ställningen i Norrige förblifva som den var. Alla de som deltagit i denna sista resning skulle erhålla tillgift, och de landsförvista återfå sina förra rättigheter och egendomar. De förläningar eller pantbref som Christjern utgifvit skulle blifva godkände, och hans soldater, obehindradt tåga ur landet. Skulle Konung Fredrik dö innan öfverenskommelsen var fullkomligt afslutad, borde lejden likväl vara gällande, och Danska Rådet i dess ställe fortsätta underhandlingen. De fullmäktige utfäste sig tillika att icke lägga några hinder i vägen, ifall Danska Rådet och Ständerna ville på nytt välja Christjern till sin Konung. Deremot lofvade Christjern att aldrig mer företaga något emot Riket, så att äfven om Kejsaren skulle bemöda sig att insätta hans son till Konung i Norden, borde han icke blanda sig deruti.
Denna öfverenskommelse var redan på båda sidor afslutad, och det felades
