Sedan Christjern med så mycken framgång grundlagt ett envälde som förut varit okändt i Norden, försummade han icke att vidare befästa det. Skickligt begagnade han sig af den afund som menigheten alltid hyser för de stora, och Rådet, som icke haft nog mod eller enighet att återhålla hans första steg, förlorade snart hela sitt anseende. Alla saker afgjordes af Konungen sjelf och till större delen genom Sigbrits inflytande, som äfven efter Dyvekas död bibehållit Christjerns förtroende, styrde nästan alla hans företag, och uppfyllde Rikets embeten med sina gunstlingar. Folket, som trycktes af nya pålagor, fann ofta en tröst i sitt lidande då det såg de personer, som förut varut mägtiga, täfla om att
utan fruktan för bannlysning kunde våga detta steg, emedan de andeliga icke kunde klaga i Rom då Påfvens Legat var i Norden, och denne var redan vunnen.
