Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 36 —

hade utgifvit. I anledning häraf förklarades Trollens fiender för kättare, som med mord och brand skulle utrotas, honom tilldömdes en ersättning af 100,000 Ducater, och hela Riket bannlystes[1] tills befallningen var uppfylld. Verkställandet häraf anförtroddes åt Danska Konungen. Men Christjern fann allt för väl att en

  1. En allmän bannlysning, eller som den egenteligen kallades Interdict, var det svåraste straff Romerska kyrkan kunde ålägga, ehuru det förlorade sluteligen sin verkan, emedan det missbrukades. I ett land som var förklaradt under Interdict, tillslötos kyrkorna; ingen som icke var andelig fick höra messan. Inga Religions-ceremonier utöfvades mer än Döpelsen, och Nattvarden utdeltes endast åt de döende. Inga lik fingo begrafvas. Stundom nedtogos klockorna. Sjelfva luften var ansedd för oren, och landet lemnadt som ett rof åt den förste inkräktare som behagade tillägna sig det. Likväl hade Påfven merendels den försigtigheten att utnämna hvem som skulle blifva eröfraren.