Hoppa till innehållet

Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 37 —

påfvelig stadga var ett otillräckeligt medel att kufva Sten Sture; han fortfor derföre att sysselsätta honom med smärre krigs-rörelser och påskyndade emedlertid sina stora rustningar. I Tyskland värfvades 4000 soldater. Från Frankrike skickades honom 2000 man och 6 Malmkanoner. Dessutom fick han krigare dels ifrån Preussen, dels ifrån Skottland. Denna här ökades icke allenast af hans egna troppar och af dem som Hertig Fredrik af Holstein skickade honom till hjelp, utan äfven af flera frivilliga som fikade efter att deltaga i ett tåg af så lofvande utsigter. I början af år 1520 skedde inbrottet i Sverige under Otto Krumpes befäl. Det föregicks af ett manifest, hvari Christjern upprepade sina rättigheter till Riket, Kalmare Unionens förbindelser och ändteligen Påfvens bannlysning. Denna bannlysning förkunnades vidare; och uppslogs på alla de orter der Danska Arméen tågade fram.