och de Svenska blefvo dels nedhuggna, dels förjagade. Hela landet var nu öpet, och de Danska fortsatte utan hinder sin marsch till Vesterås.
Riksföreståndaren var emedlertid förd till Strengnäs och hade, så mycket hans belägenhet tillät honom, gjort anstalter till Rikets försvar. Som hans sår, förmodeligen genom förkylning, blifvit farligt, och han kanske redan kände att han ej kunde lefva länge, ville han åtminstone ännu göra ett försök att vinna Gustaf Trolle, som var lösgifven ur sitt fängelse och vistades hos sin far på en egendom i Upland. Han skickade derföre till honom Biskopen i Strengnäs, Mats Gregersson och Riksrådet Magnus Green. Dessa blefvo vänligt emottagna af Trollen, som beklagade den ovänskap hvilken gemensamma fiender stiftat emellan honom och Sturen, och försäkrade att han tog en nära del i Rikets lidande. Riksföreståndaren lefde likväl icke att
