Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 44 —

Sveriges gamla Konungar. Han tillade ändteligen, att de sjelfva kunde föreskrifva hvad villkor de fordrade till sin säkerhet innan de erkände Christjern. Den villrådighet några af de närvarande ännu hyste om antagandet af Ärkebiskopens förslag, skingrades fullkomligt vid underrättelsen om en betydelig förstärkning som Danska hären fått, och man slutade en fred hvarigenom Christjern erkändes för Sveriges Konung, och hvari Danska Generalerna, på sin Herres vägnar och efter hans fullmakt, lofvade att Sverige skulle bibehållas vid sina gamla lagar och sedvanor, och ingen enskilt mista sina förläningar. Alla Svenska slott, äfven de som Danskarne förut inkräktat, skulle efter Kröningen anförtros åt Rikets Råd. Inga ovanliga skatter skulle påläggas utan Rådets och Adelns samtycke. De som mist sina egendomar under kriget skulle återfå dem, och Christjern lofvade att vara en mild Konung. Denna fred stadfästades och