hvilken de flyende Svenskarne samlat sig, trodde sig sluteligen, såsom Rikets Kansler, böra ingå i någon underhandling med fienden, för att mota den förödelse för hvilken alla orter voro blottställda, och erhöll ändteligen af Krumpen ett stillestånd på elfva dagar.
En del af Rådet och Adeln samlade sig under denna tiden i Upsala. Gustaf Trolle återtog nu sitt förra embete, och föreställde Christjerns antagande såsom Rikets enda möjliga räddning. Han upprepade de stora skäl som talade för de Nordiska Rikenas förening: likheten i språk och seder, folkens inbördes förbindelse genom slägtskap och ömsesidiga giftermål, och det anseende Skandinavien borde vinna om det utgjorde en enda Stat. Han föreställde de olägenheter som icke kunde undvikas om en inhemsk ädling utvaldes till Regent, och visade Christjerns rättighet till Svenska Kronan äfven genom födseln, såsom härstammande ifrån
