Hoppa till innehållet

Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 51 —

både i lägret och på flottan var brist på lifsmedel; och det var Konungen icke obekant att man i Dannemark knotade högt öfver hans Regering, och utan tvifvel förutsåg han att sedan han uttömt alla sina krafter i kriget emot Sverige, skulle det inhemska hatet störta honom om det icke tillbakahölls genom glansen af hans framgång. Hela fälttåget var likväl förgäfves utom Stockholms eröfring, och Stockholm kunde icke tvingas med makt. Underhandlingar voro således det enda som återstod.

Bland de personer hvilka Christjern bortfört som gislan var äfven Hemming Gadd, som redan under Sten Sture den älldres tid blifvit vald till Biskop i Linköping, men hindrades att tillträda detta Stift. Denne man, begåfvad med ett ljust förstånd, med ovanliga kunskaper på sin tid, och med en segrande vältalighet, hade alltid varit en ifrig fiende af Danska Konungarna och Kalmare förening.