Skickligare till anförare och statsman än till Biskop, hade han ofta af Sturarne varit nyttjad, stundom i spetsen för deras härar, stundom som deras sändebud. Hans förra tänkesätt hade likväl blifvit förändrade under hans fångenskap i Dannemark, och antingen af ombytt öfvertygelse eller i hopp att på detta sätt befordra sin lycka, var han nu, eller åtminstone syntes vara, Christjern fullkomligt tillgifven. Skickad som underhandlare till Stockholm verkade han genom sitt tal hvad Danska Konungen icke kunnat uträtta genom sina vapen. Förgäfves sökte Christina att afråda all dagtingan, förgäfves ansågs Gadden af menigheten som en förrädare, och var nära att blifva ett offer för dess raseri: Christjerns löften segrade öfver alla andra föreställningar. I början af September slöts en öfverenskommelse som lemnade Hufvudstaden i Konungens händer, hvaremot han förnyade sina förra löften, med tillägg: att allt hvad som
