Den här sidan har korrekturlästs
— 7 —
Christjern förglömde att Konung Johan befallt denna Prelat att vara likasom hans handledare. Detta behandlande ådrog också Christjern en Påfvelig bannlysning. Men bannlysningarne ägde icke mer sina fordna verkningar, och Christjern var allt för skarpsynt att anse dem för annat än politiska medel, som upphörde att vara fruktansvärda då de icke understöddes af den verldsliga makten[1]. Han utnämdes sedan till Ståthållare i Norrige, och vistades der tills Konung Johan, några år före sin död, (1510) kallade honom tillbaka.
Under denna tid gjorde han en bekantskap, som blef hans egen så väl som Nordens olycka. Sigbritt, en qvinna af lägre klassen, som varit frukthandlerska
- ↑ Han fortfor att vara bannlyst ända till 1512 då Påfven sjelf befalte sin Legat att gifva honom aflösning. Man föregaf som en anledning dertill, att han endast arresterat Biskopen tills saken kunde blifva anmält i Rom.
