i Amsterdam och flyttat öfver till Bergen att der hålla värdshus, hade en dotter om hvars skönhet ryktet underrättade Christjern, och som han genast skyndade att se. Dyveka svarade fullkomligt emot den beskrifning han fått; med en sällsynt fägring förenade hon de behag som ännu starkare fästa älskaren, och Christjern dröjde icke att erfara dess verkningar. Sigbritt, utan dygder, men af ett godt naturligt förstånd och en ovanlig mennisko-kännedom, tvekade icke att uppoffra sin dotter för sin ärelystnad, och kanske förvärfvade hon det välde hon alltid bibehöll öfver denne Furste genom sin villighet att bifalla och understödja hans böjelse. Han hämtade sedan sin älskarinna till Opslo, der han låtit uppbygga ett hus för dem; och då han efter några års förlopp reste tillbaka till Dannemark, lära de icke långt derefter följt honom till Köpenhamn; men ehuru hans förbindelse med Dyveka således icke var en
