afsigt att råka sin Svåger, Kejsar Carl V, företog en resa till Nederländerna.
Stora förändringar hade emedlertid förefallit i Sverige. Genom ovanliga medel hade Christjern trodt sig kunna fästa detta Rike oupplösligen vid de öfriga, och ännu innan han hunnit öfver dess gränsor var den skakning redan börjad, som för alltid skulle bryta Kalmare Unionen. Med all den beundran vi äro skyldige Gustaf Erikssons hjeltemod, kunna vi icke med rättvisa påstå, att hans företag icke ägde annat ändamål än hans Fäderneslands befrielse. Fruktad af en Regering som mördat hans närmaste anförvanter, och hvars antagna Stats-system icke längre tillät honom att vänta någon trygghet i Norden, ägde han intet annat val, än att som en fattig flykting söka sin bergning i de länder dit Christjerns inflytande icke sträckte sig, eller genom ett dristigt företag trotsa denna Konung inom sjelfva sitt område, och bereda sin
