säkerhet genom vapen. Nästan alla de passioner som starkast verka på menniskohjertat, uppmanade honom till det sednare. Han hade att hämnas en far, hvars hufvud fallit under tyrannens bila, en mor och systrar, hvilkas öde kan hända var icke mindre beklagansvärdt; han hade att hämnas den skymf han sjelf lidit genom ett försåtligt fängslande. Om han flydde voro hans fädernesgods förlorade, och den ära han förvärfvat utan frukt; om han var i stånd att fördrifva de Danska, var hans anseende stadgadt, och hans lycka berodde sedan på honom sjelf. Det var öfverdådigt att uppresa sig emot en Konung som beherrskade hela Norden; men samma företag hade förut gjort Engelbrekts storhet, han kände huru mycket hans landsmän hatade Danska väldet, och han visste att af alla försök att åstadkomma uppresningar deremot, hade ännu intet fullkomligt misslyckats.
