söndag på kyrkogården först yttrade sina tankar för Allmogen.
Ryktet om Christjerns uppförande hade likväl icke ännu hunnit att sprida sig hit, och Gustafs berättelse derom gjorde föga verkan. De personer, som isynnerhet blifvit uppoffrade af Danska Konungens hämd eller stats-klokhet, voro af ett stånd bland hvilket Allmogen funnit flera förtryckare än beskyddare; och Dalkarlarna hade allt förmycket deltagit i de hvälfningar som skett, att vara okunnige om huru mycket de storas missämja och ärelystnad bidragit till Sveriges vanmakt och lidande. Bönderna, som lidit mest under dessa täta ombyten af styresmän, voro omsider ledsna vid ett krig hvaraf de sällan skördat några verkeliga fördelar. Christjerns regering lofvade dem alla de förmåner de kunde önska, och det lugn de så länge saknat, syntes dem kan hända mera ljuft än namnet af en sjelfständighet, hvilken endast gagnade de
