personer som innehade högsta makten. Gustaf var icke heller nog känd af dem, och hans rykte var icke nog stadgadt för att väcka det förtroende, hvarmed en olycklig hjelte mötes af dem som höra honom. De svarade således, att de först ville veta sina grannars mening. Gustaf, nöjd att hafva väckt den första tanken på en ny regeringsförändring, och lemnande åt deras egna öfverlaggningar att utveckla den, begaf sig till Mora, den största och folkrikaste socken i Dalarna. Under en allmän sammankomst af innevånarne, höll han till dem ett rörande tal, hvaruti han skildrade Danska väldet och Christjerns tyranni med de grufligaste färgor. Han påminte dem om den framgång hvarmed deras fäder fördrifvit Erik af Pommerns utländska fogdar, han uppmanade den hämd de voro skyldige sina mördade landsmän, och tillböd sig att dela de faror, till hvilka de kallades af äran och fosterlandskänslan. Men ehuru
